Fundering: dum eller opraktisk?

Jag skulle vilja säga att alla mina hundar är väluppfostrade. Jag litar på dem. De vet vad de får och inte får göra. De kan vara lösa, kommer alltid på inkallning, sticker inte iväg efter vilt, springer inte till andra hundar, väntar på promenader när jag säger det och älskar att jobba med mig. Vad det är vi jobbar med spelar ingen som helst roll för någon av dem, de älskar att göra allt. Ok. De hoppar upp på människor som vi hälsar på, men det är något som jag älskar när de gör på mig. Så det vill jag inte träna bort, utan brukar förvarna människor om galna labbar och en förtrollande aussie

MEN de är nästintill urusla när det gäller koppelpromenader. Speciellt när de är flera än två. Då blir det en flock med fyra helt olika viljor som vill åt helt olika håll. Oskar vill stanna och nosa, Magic vill framåt, Charlie vill till vänster och Max till höger . Jag tävlar med de på löpande band i lydnad och freestyle, gör reklam- och tv-uppdrag och gud vet vad men jag lyckas ALDRIG med att få bukt med deras koppelbeteende. En och en går hyfsat men tillsammans är det nästan så att de eggar varandra. Från första dagen hemma tränar jag att inte dra i kopplet, enskilt med dem varje rastningsrunda och de är alla små änglavalpar alla promenader(väldigt kort sagt så stannar jag vid drag och klickar när de går bredvid). När de är äldre, ca 6-8 månader låter jag de hänga med flocken och då går det utför…

Vad gör jag för fel? Är jag helt dum eller bara opraktisk som prioriterar att de ska funka lösa och i stort sett bara tränar till tävlingar?

Och till sist hur sjutton gör mannen på filmen nedan ???? Det skulle inte vara dumt att veta, då skulle det bli MYCKET enklare att motionera flocken här hemma 😛

[youtube qFP28ANXLLA]